Hurra för mig

Mjo idag är det min s.k födelsedag. För många är detta säkert en dag man ser fram emot och har roligt och trevligt med släkt och vänner. Men inte jag. Jag tycker INTE om mina födelsedagar. Och denna har inte dirket varit något att hurra för.
Som vanligt blev allt fel redan från början. I år var det min lillebror som aldrig kom hem igår kväll utan kom första runt tolv idag. Vilket ställde till ett herrans liv. hans egoism och humör drar ner allt och allas glädje och energi. Där gick min födelsedag åt skogen. Började bråka med min pappa inne i stan vilket resulterade i att jag tog bussen hem. Bröt ihop. gick barfota hem, trampade på glas och fick ett blödande sår på fotsulan. Inte det roligaste.
Vill verkligen inte fira min födelsedag igen. Nästa år ställer jag in den helt och hållet. Har sjukt stora förväntningar på min själv och på andra. Det är som om det vilar en hejdundrande förbannelse över mig. Varje födelsedag mår jag pyskiskt dåligt. Som om allt som man bär inom säg komemr ut och resulterar i ett större eller midre sammanbrott. Helst av allt hade jag velat försvinna från jorden under detta dygn. allt hade varit mycket lättare då, både för mig själv, men främst kanske för min omgivning. Inte kul för dom att ta detta. Vet att ni alla vill väl och jag uppskattar alla som uppmärksammat mig idag. det värmer :)

Aja men grattis på födelsedagen stine.