sjuukt

vaknade imorse med århundadets huvudvärk och illamående, förs och mådde för djävligt. Kändes som om någon slagit mig med en stekpanna i huvudet och sen hoppat på min mage. Nä jag mådde verkligen inge bra. Så ringde återbud till min morgon möte idag och hoppades på att jag skulle kunna få sova av mig de värsta. Men typiskt nog så ska hela världen ringa mig hela morgonen! Ååh sådant är inge kul. Menmen upp och tycka synd om sig själv. Fick inge medlidande av verken hund eller far så jag kröp ner i soffan under ett täcke och la mig och läste någon timma i Europas Krig. Sen bestämde jag mig för att jag var värd en middagsömn, eller rättare sagt febern krävde en. Två timmar i himmelriket blev det,
Eftermiddagen betod av en liten promenad med Harry och sen en massa läsande i tenta boken. Kommit mer än halvvägs nu. Känns bra.

Har haft en bra samtal med min far idag. För första gången på länge så både känner och vet jag att han står 110% på min sida. Vilket är de jag vill ha, hans stöd och bekräftelse på att jag kan och får frigöra mig från föräldrarnas trygga famn,

puss och god natt