Huu va synd det ar om mig! Ar jatte forkyld, eller iaf om morgonen och pa kvallen da jag ar som ynklogast! Vill ha en bananmilkshake och krypa ner under mitt duntacke och bli ompysslad. Det ar inte riktigt samma sak att vara ynklig har, for det vill man inte vara. Vill inte vara sjuk har. Missade en hel shoppingtur i San José idag.! Total samst!
Men dagen borjade bra iaf - med en termometer i kaften. Var lite skeptisk att ha en kvicksilver termometer under tungan - men nar hon torkade a denm med sprit sa fik det ga bra. feberfri. det firades med att gora bananchips. dom blev inte lika goda som jeannettes men Katarina och SnyggJohannes tyckte om dom och at!
At lunch pa ett fik med Katarina,Magnus,SnyggJohannes,Jenny och Juanes medans dom berattade om deras Inklusiv arbete. Det var intressant. Hann inte sa mycket innan Katarina var tvunbgen att dra vidare - far fortsatta en annan gang. Om vi nu hinner. dagarna gar fort nu och snart ar vi hemma. Mycket som jag vill hinna med nu dom sista dagarna.
Nu sitter jag pa ILCO har tagit en ol med de tva prastsonerna med samma namn Johannes pa baren intill kontoret. Det var trevligt.
Imorgon drar vi till Talamanka over natten. Ingen aning om vad vi ska vara med om, men det kan nog bli spannande.
Ska bo pa hotel pa fredag - eller jaa ska sova hos Katarina och Magnus, da jag och SnyggJohannes ska till Los Angeles pa ungdomslager dar lordag till sondag. Dom har varmvatten. Det ar JATTELYX for mig. Ser verkligen fram emot att fa stalla mig dar och kanna det varma vattnet! For unerbart. Man far verkligen andra perspektiv pa lyx har efter tva manader med kallvatten!
Fatt uppdatering om Kalmar FF! Dom vann. Huu borjar bli riktogt nervos nu. Hoppas att dom vinner. Den enda nackdelen som finns har ar att jag ar HAR och inte i Kalmar fpor att fira det - OM dom nu vinner. ska inte ropa hej forens vi kommit over an!
Sova gott
puss
torsdag 30 oktober 2008
tisdag 28 oktober 2008
Utlandet och svenskbesok
Forra veckan tillbringades i utlandet. Namnligen i Nicaragua tillsammans med Jenny,Johannes och var reseledare pastor Justo. Vi tog bussen klockan sex pa morgonen fran San José och efter tolv dryga timmar i en buss som inte snalade med sin airecondition (det var svin kallt) och tva passkontroller var vi framme i Chinadega i sydvastra Nicaragua. Hann inte se sa mycket, var morkt nar vi kom fram. Men vi anlande till ett stort hus med jatte hogt i taket - pga varmen. Smart!
Forsta dagen spenderades vid Stilla Havet. Det var en vacker varm dag och vi kom till en svart strand med stora skummande vagor. Paminnde mig valdigt mycket om Vasterhavet i Lokken. Det var bara att ta av sig kladerna och haoppa i. Det var riktigt kul . Jenny och Johannes blev som barn igen. Vattnet var skont, men jag tyckte att Cahuita och Caribiskahavet var battre. Men nu kan jag pricka av Stilla Havet fran listan. Tog ocksa min riktiga semesterol har i LantinAmerika. Toña - nicaraguas egna ol. Det var gott, kande hur jag slappnade av med den svalkande olen och med de skummande,bullrande vagorna i bakgrunden.
Sen gjorde vi stan Chinadega lite. Justo berattade om hur vackert staden varit innan inbordeskriget - da den totalforstordes. Hela hans familj deltog i det pa ett elelr annat satt. Kopte lite presenter i en av Justos 12 syskons affar. han har namligen en orginasition som paminner pa manga satt om ILCOs arbte bara att den inte ar kyrklig. Intressant.
Ett annat besok var huvudstaden Managua, fin stad, men som aven den blev sonderbombad ubnder kriget.
En underbar vecka och en underbar familjs om vi bodde hos. Nastan alla 13 syskon med undantag pa 5 tror jag bodde i samma kvarter, och manga av syskonbarnen med. sammanlagt ar det 32,33 syskonbarn. Med andra ord en stor familj med ett stort hjarta. Ville inte aka darifran.
Det ar nagot som ar jobbigt emd att vara har. man blir lite kanslomassigt stord. man hinner vara pa ett stalle sa att man faster sig vid familjen man bor hos och helt plotsligt ska man dar ifran, och chansen att fa traffa dom igen ar valdigt liten, sa det ar jobboigt att saga hejda.
Nar vi kom tillbaka till San José, sa sov jag over pa ILCO. Ville, elelr vagade inte vara ensam hemma i huset i Alajuelita. Tur for mig att det var ett ungdomslager pa kontoret, sa jag sov med dom. For att sedan pa sondag aka med till Manu for att traffa den svenska rattvise delegationen. Huu va kul det var att traffa dom, speciellt Karin och Kristina. Fallde nastan en tar. Det var riktigt skont att prata och umgas med svenskar igen, men framforallt ungdomar som man kunde prata med om allt. Skont for mig med att jag kunde en hel del om landet och kyrkan sa jag var till hjalp om fragor kom.
Hela sondagen tillbringades med dessa ungdomar fran costa rica och sverige. Det lektes och gjordes olika ovningar, dramatiseringar, spelades fotboll och badade. Rikrigt roligt och intressant. Har fatt med mig anu mer som jag kan anvanda nar jag atervander.
Bestamde mig fpor att sova over pa Manu for att kunna folja med pa bananplantage. Trodde att jag skulle fa sova gott och lange. Men det gick inte allls - jag hade arhundrades varsta feberfrossa och sov inte alls mycket utan vaknade upp med 39 graders feber. Det var inge kul alls att aka runt med sa hog feber i sakert 30 graders varme pa daliga vagar. Men det gick.
Var i Sarapiquí och halsade pa forsamlingen dar och pastor Jorge, som forovrigt ar Justos bror. Men hojdpunkten var besoket pa bananplantaget. 300 hektar bananplantage och 400 hektar naturskyddsomrade. men vett i katten om det stammde med naturskyddsomrade, med tanke pa att dom besprutade ganska mycket och med tanke pa att vi fick en varning om att inte rora vattnet for att det var giftigt. Men vi ville inte provecera, tudligen sa att dom egentligen inte far ta emot besok. Hur intressant som helst att fa se hela processen fran plantering, till skordning,till paketering.
Hem och sova ut, sa lange och val, utan myggnat. Vilket jag nog inte skulle ha gjort. Har en massa nya bett idag. Men det far jag ju oavsett vad jag sover elelr gor. Formiddagen har tillbringat med svenskdeligationen. Saknar faktist dom redan. sista gangen man sag dom nu. Har verkligen blivit taggad pa att komma hem och forelasa om mina upplevelser och om ILCO. Yeah. Tack svenskara.
Nu sitter jag har pa samma gamla internet cafe som vanligt, nasan rinner, huvudet dunkar. Kanner mig inte sa dar jattepigg vill hem och lagga mig.
Ha det bra dar hemma.
Kalmar FF vinenr smGuld
Puss
Forsta dagen spenderades vid Stilla Havet. Det var en vacker varm dag och vi kom till en svart strand med stora skummande vagor. Paminnde mig valdigt mycket om Vasterhavet i Lokken. Det var bara att ta av sig kladerna och haoppa i. Det var riktigt kul . Jenny och Johannes blev som barn igen. Vattnet var skont, men jag tyckte att Cahuita och Caribiskahavet var battre. Men nu kan jag pricka av Stilla Havet fran listan. Tog ocksa min riktiga semesterol har i LantinAmerika. Toña - nicaraguas egna ol. Det var gott, kande hur jag slappnade av med den svalkande olen och med de skummande,bullrande vagorna i bakgrunden.
Sen gjorde vi stan Chinadega lite. Justo berattade om hur vackert staden varit innan inbordeskriget - da den totalforstordes. Hela hans familj deltog i det pa ett elelr annat satt. Kopte lite presenter i en av Justos 12 syskons affar. han har namligen en orginasition som paminner pa manga satt om ILCOs arbte bara att den inte ar kyrklig. Intressant.
Ett annat besok var huvudstaden Managua, fin stad, men som aven den blev sonderbombad ubnder kriget.
En underbar vecka och en underbar familjs om vi bodde hos. Nastan alla 13 syskon med undantag pa 5 tror jag bodde i samma kvarter, och manga av syskonbarnen med. sammanlagt ar det 32,33 syskonbarn. Med andra ord en stor familj med ett stort hjarta. Ville inte aka darifran.
Det ar nagot som ar jobbigt emd att vara har. man blir lite kanslomassigt stord. man hinner vara pa ett stalle sa att man faster sig vid familjen man bor hos och helt plotsligt ska man dar ifran, och chansen att fa traffa dom igen ar valdigt liten, sa det ar jobboigt att saga hejda.
Nar vi kom tillbaka till San José, sa sov jag over pa ILCO. Ville, elelr vagade inte vara ensam hemma i huset i Alajuelita. Tur for mig att det var ett ungdomslager pa kontoret, sa jag sov med dom. For att sedan pa sondag aka med till Manu for att traffa den svenska rattvise delegationen. Huu va kul det var att traffa dom, speciellt Karin och Kristina. Fallde nastan en tar. Det var riktigt skont att prata och umgas med svenskar igen, men framforallt ungdomar som man kunde prata med om allt. Skont for mig med att jag kunde en hel del om landet och kyrkan sa jag var till hjalp om fragor kom.
Hela sondagen tillbringades med dessa ungdomar fran costa rica och sverige. Det lektes och gjordes olika ovningar, dramatiseringar, spelades fotboll och badade. Rikrigt roligt och intressant. Har fatt med mig anu mer som jag kan anvanda nar jag atervander.
Bestamde mig fpor att sova over pa Manu for att kunna folja med pa bananplantage. Trodde att jag skulle fa sova gott och lange. Men det gick inte allls - jag hade arhundrades varsta feberfrossa och sov inte alls mycket utan vaknade upp med 39 graders feber. Det var inge kul alls att aka runt med sa hog feber i sakert 30 graders varme pa daliga vagar. Men det gick.
Var i Sarapiquí och halsade pa forsamlingen dar och pastor Jorge, som forovrigt ar Justos bror. Men hojdpunkten var besoket pa bananplantaget. 300 hektar bananplantage och 400 hektar naturskyddsomrade. men vett i katten om det stammde med naturskyddsomrade, med tanke pa att dom besprutade ganska mycket och med tanke pa att vi fick en varning om att inte rora vattnet for att det var giftigt. Men vi ville inte provecera, tudligen sa att dom egentligen inte far ta emot besok. Hur intressant som helst att fa se hela processen fran plantering, till skordning,till paketering.
Hem och sova ut, sa lange och val, utan myggnat. Vilket jag nog inte skulle ha gjort. Har en massa nya bett idag. Men det far jag ju oavsett vad jag sover elelr gor. Formiddagen har tillbringat med svenskdeligationen. Saknar faktist dom redan. sista gangen man sag dom nu. Har verkligen blivit taggad pa att komma hem och forelasa om mina upplevelser och om ILCO. Yeah. Tack svenskara.
Nu sitter jag har pa samma gamla internet cafe som vanligt, nasan rinner, huvudet dunkar. Kanner mig inte sa dar jattepigg vill hem och lagga mig.
Ha det bra dar hemma.
Kalmar FF vinenr smGuld
Puss
måndag 20 oktober 2008
Pura vida
I natt har jag knappt kunnat sova nagot, eller jo foreseten. Hade bara sjuklt svart att somna. Det ar nagot konstigt med min sang. Spelar ingen roll att jag ar sa trott sa att jag skulle kunna somna staende, for nar jag val lagger mig ner sa gar det inte for allt i varlden att somna. Jag ligger och stirrar i taket pa alla spindelsvav och lyssnar pa droppandet fran duschen pa andra sidan vaggen. Och sen efter nagon timma eller tva sa blir ogonen for tunga och jag glider in i en dvala.
I gar morse vaknade jag av att min syster som jag delñar rum med fick ett epilepsianfall! Ingen rolig historia. Jag holl mig lugn - blev nasta arg istallt for upprord och hysterisk. Men kande stor sympati med henne da Jaennette gick igang med en rejal utskallning for att hon inte tagit sin medicin.
Har insett att i min familj sa finns ingen machism utan feminism. har ar det kvinnan i huset som skriker och slar och pojken som far ta smallen och utskallningen. Vet inte riktigt hur jag ska stalla mig i denna fraga. kanner att jag bara vill sjunka genom jorden nar hon borjar skrika for ingenting. Dar ar det enda fordelen med att inte forsta all spanska. For jag vill inte forsta vad hon sager till den lilla killen ibland. Hans tarfyllda ogon sager det mesta. Helst av allt vill jag bara krama om honom och ta med honom darifran - ga och spela fotboll eller nagot. Men har jag ratt att gora det? Har jag ratt att ta hans parti? Jag vet verkligen inte vad jag ska gora.
Nu sitter jag har i mina nya roda hogklackade skor, typ nastan gyllenbrun hud. Hade det inte varit for mina turistiga flator sa skulle man nastan kunna ta mig for en Tica. Kanner mig nastan som en iaf - fast med mycket battre stil. Haha for har vet i fasen hur dom ser ut. Har t.o.m fatt den kommentaren att jag mer och mer borjar bli en Tica. men det ar en sak som fattas - jag maste lara mig ata och dricka sott - men massor och anu mer socker i. Jag jobbar pa det, men det tar i nar det kommer till att dricka kaffe med tre kg socker i. Detta har resulterat i att Stine maste borja banta nar hon kommer hem! Haha. Jaa vi far se vad som hander.
Har faktist liute hemlangtan. Hoppas att den forsvinner nu nar vi aker till Nicaragua i natt och stannar dar hela veckan.
Pa sondag far jag mina varor som jag bestallt fran Sverige. Underart!
Glid i Frid mina vanner
I gar morse vaknade jag av att min syster som jag delñar rum med fick ett epilepsianfall! Ingen rolig historia. Jag holl mig lugn - blev nasta arg istallt for upprord och hysterisk. Men kande stor sympati med henne da Jaennette gick igang med en rejal utskallning for att hon inte tagit sin medicin.
Har insett att i min familj sa finns ingen machism utan feminism. har ar det kvinnan i huset som skriker och slar och pojken som far ta smallen och utskallningen. Vet inte riktigt hur jag ska stalla mig i denna fraga. kanner att jag bara vill sjunka genom jorden nar hon borjar skrika for ingenting. Dar ar det enda fordelen med att inte forsta all spanska. For jag vill inte forsta vad hon sager till den lilla killen ibland. Hans tarfyllda ogon sager det mesta. Helst av allt vill jag bara krama om honom och ta med honom darifran - ga och spela fotboll eller nagot. Men har jag ratt att gora det? Har jag ratt att ta hans parti? Jag vet verkligen inte vad jag ska gora.
Nu sitter jag har i mina nya roda hogklackade skor, typ nastan gyllenbrun hud. Hade det inte varit for mina turistiga flator sa skulle man nastan kunna ta mig for en Tica. Kanner mig nastan som en iaf - fast med mycket battre stil. Haha for har vet i fasen hur dom ser ut. Har t.o.m fatt den kommentaren att jag mer och mer borjar bli en Tica. men det ar en sak som fattas - jag maste lara mig ata och dricka sott - men massor och anu mer socker i. Jag jobbar pa det, men det tar i nar det kommer till att dricka kaffe med tre kg socker i. Detta har resulterat i att Stine maste borja banta nar hon kommer hem! Haha. Jaa vi far se vad som hander.
Har faktist liute hemlangtan. Hoppas att den forsvinner nu nar vi aker till Nicaragua i natt och stannar dar hela veckan.
Pa sondag far jag mina varor som jag bestallt fran Sverige. Underart!
Glid i Frid mina vanner
lördag 18 oktober 2008
Barrio Los Angeles
Mycket har hant sedan sist, Har fatt en ny familj, som jag blivit fast for och sedan blivit tvungen att saga HejDa till. Har fatt tva nya smasystrar. Begatt barnarov genom att gifta mig med en 16-aring, men sedan skiljt mig. Sett typ over 20 filmer. Skrattat, blivit kallad for tjockis och fatt veta att nagon alskar mig.
Allt detta hande i Barrio Los Angeles, som ligger en 20 min i buss fran Puriscal, som i sin tur ligger en timma i bil norrut fran San José.
7 oktober satte vi oss i bilen med pastor Gilberto och styrde kosan mot vart "nya" hem de narmaste 10 dagarna namligen Puriscal och barrio los Angeles. Ett ord : VACKERT! Blir helt galet foralskad i Costa Ricas natur och i barrio los Angeles fick vi verkligen uppleva den fran dess basta sida. Under dessa tio dagar umgicks vi med ungdomsgruppen, som bestar av sisadar 12-15 ungdomar i aldrana 14-18 ar. Trotts att vi var aldst sa hade vi mycket kul. Vi deltog i konfirmandundervisningen, lekte massa lekar varje kvall. Popularast var "Alskling, alskling om du alskar mig sa le" och "flirt"-leken. jag och Jenny deltog aven i kvinnogruppen. Jag fick bla hjalpa till och laga traditionell costaricans mat. Det var hur kul och gott som helst. Kan ju erkanna att jag var lite stolt. Det blev aven nagra stopp i indianforsamlingen Quitirisí, dar vi bla fick vara med om en sermoni ar ledare fran olika indianstammar runt om i lantin amerika var samlade i just Quitirisí. Det var riktigt haftigt och vackert. Tyvar blev det inte sa manga fler stopp dar, da regnsperioden har i Costa Rica gav sig till kanna under dessa dagar. Det regnade konstant 4 dagar och batter i strak! Och vad gor man da - jo man kollar pa film. Jag har sett om inte mer an 20 filmer under dessa dagar. Bla en massa Barbiefilmer! Verken jag eller Jenny ville dar ifran och det delades en hel del tarar nar vi akte dar ifran i gar, fredag den 17:e. Det roliga ar att vi komemr att traffa stora delar av gruppen igen pa ungdomslagret om tva veckor!
Idag har jag pratat med min mor! Huu va lycklig jag blev langt in i sjalen! Alskar dig mamma!
Nu ska jag fira min lillasyster gemon att bjuda henne pa lunch
Puss
Allt detta hande i Barrio Los Angeles, som ligger en 20 min i buss fran Puriscal, som i sin tur ligger en timma i bil norrut fran San José.
7 oktober satte vi oss i bilen med pastor Gilberto och styrde kosan mot vart "nya" hem de narmaste 10 dagarna namligen Puriscal och barrio los Angeles. Ett ord : VACKERT! Blir helt galet foralskad i Costa Ricas natur och i barrio los Angeles fick vi verkligen uppleva den fran dess basta sida. Under dessa tio dagar umgicks vi med ungdomsgruppen, som bestar av sisadar 12-15 ungdomar i aldrana 14-18 ar. Trotts att vi var aldst sa hade vi mycket kul. Vi deltog i konfirmandundervisningen, lekte massa lekar varje kvall. Popularast var "Alskling, alskling om du alskar mig sa le" och "flirt"-leken. jag och Jenny deltog aven i kvinnogruppen. Jag fick bla hjalpa till och laga traditionell costaricans mat. Det var hur kul och gott som helst. Kan ju erkanna att jag var lite stolt. Det blev aven nagra stopp i indianforsamlingen Quitirisí, dar vi bla fick vara med om en sermoni ar ledare fran olika indianstammar runt om i lantin amerika var samlade i just Quitirisí. Det var riktigt haftigt och vackert. Tyvar blev det inte sa manga fler stopp dar, da regnsperioden har i Costa Rica gav sig till kanna under dessa dagar. Det regnade konstant 4 dagar och batter i strak! Och vad gor man da - jo man kollar pa film. Jag har sett om inte mer an 20 filmer under dessa dagar. Bla en massa Barbiefilmer! Verken jag eller Jenny ville dar ifran och det delades en hel del tarar nar vi akte dar ifran i gar, fredag den 17:e. Det roliga ar att vi komemr att traffa stora delar av gruppen igen pa ungdomslagret om tva veckor!
Idag har jag pratat med min mor! Huu va lycklig jag blev langt in i sjalen! Alskar dig mamma!
Nu ska jag fira min lillasyster gemon att bjuda henne pa lunch
Puss
måndag 6 oktober 2008
Somnlosa natter
Vet du vad jag saknar mest just nu?! Att fa sova en HEL NATT, en sadan dar riktigt djupsomn som man inte kommer ihag vad man drommer och ar riktigt utvilad nar man vaknar dagen efter. Sover sa otroligt daligt har i Costa Rica. Nu nar halvatiden har gatt sa kan jag rakna natterna dar jag sovit en hel natt utan att vakna pa en hand. Det i kombination med alla nya intryck och allt som hander gor att man borja kanna sig valdigt sliten psykiskt.
Igar sa hade jag sovit hos tyskarna da fredags kvallen tillbringades pa fodelsedagskalas hos Julio. Hur trevligt som helst. Vilken underbar och musikalisk familj det ar. Dom hade en liten minikoncert for oss gaster. Det var jatte fint! Fick traffa svensken Johannes som bor hos Katharina och Magnus, som ska plugga spanska och sa har. Valkommen!
Tog taxi med de glada tidsoptimisterna till tyskar till Alajulita for att ga pa massan dar. Hemma mottes man av ett fullt hus da delar av den stooooooooooora familjen var samlade. Fick traffa Jaennetts barnbarn - en sot liten ett aring som kallades for "Tjockis" av alla inklusive sin mamma! Sa hela gar dagen betod av att beratta om Sverige och vilka skillnader det fanns.
Senare pa kvallen fick jag se Alajulitas storsta filmsamling hemma hos Jaennettes syster. Lanade med mig en film hem och satt och kollade pa CONSTANTINE med ungarna och at popcorn. Mycket trevligt. Men nar vi kom hem fran syster hittar jag David José med lessna ogon och handen for sin panna. Det forsta jag tankte "Naa, nu har han blivit slagen!" men som turvar sa var det ingen som slagit honom utan det var en olyckshandelse. Han hade spelat fotboll pa gatan och ramlat och slagit i huvudet rejallt. Och jag skojar inte nar jag sager att han har ett horn i pannan!
Med tanke pa att jag sova daligt inatt sa har dagen varit valdigt seg gick upp nastan som en zombie, in i duschen, pysslade om mitt hemska sar pa benet, som kommit till av okand anledning, sen somnade jag typ halvt pa soffan - tills Jeannette kom och bad mig farga sitt har. Fick en klump i halsen. HJALP det ar inte lite har hon har! Men det gick sakta men sakert. Har aldrig sett ett sadan tjockt har i mitt liv. Och det blev anu mera hjalp eftersom hon sjalv ar typ frisor och vet vad hon snckar om. Pinsamt om jag skulle gora fel elelr anu varre forstora hennes har. Men det gick bra, lite spil pa golv, och stolar, men men det blev bra. Syns kanske inte sa mycket da det var rott pa asksvart tjockt har.
I morgon aker vi svenskar till ett nytt ursprungsbefolkningsresevat i Quitirisí, som bara ligger en 30 min fran San José. Dar ska vi tillbringa 10 dagar - varav 5 dagar skall jag och Jenny vara sjalva dar, da Johannes ska pa sin systers brollop i Sverige. Det kommer att bli spannade att klara oss utan johannes. Men det ska nog ga bra. Hoppas bara att man far en egen sang!
Ska forska fa min sladd till kameran imon - sa jag kan lagga upp lite bilder sa du far se vad jag faktist ar med om har i Costa Rica,
Puss
Igar sa hade jag sovit hos tyskarna da fredags kvallen tillbringades pa fodelsedagskalas hos Julio. Hur trevligt som helst. Vilken underbar och musikalisk familj det ar. Dom hade en liten minikoncert for oss gaster. Det var jatte fint! Fick traffa svensken Johannes som bor hos Katharina och Magnus, som ska plugga spanska och sa har. Valkommen!
Tog taxi med de glada tidsoptimisterna till tyskar till Alajulita for att ga pa massan dar. Hemma mottes man av ett fullt hus da delar av den stooooooooooora familjen var samlade. Fick traffa Jaennetts barnbarn - en sot liten ett aring som kallades for "Tjockis" av alla inklusive sin mamma! Sa hela gar dagen betod av att beratta om Sverige och vilka skillnader det fanns.
Senare pa kvallen fick jag se Alajulitas storsta filmsamling hemma hos Jaennettes syster. Lanade med mig en film hem och satt och kollade pa CONSTANTINE med ungarna och at popcorn. Mycket trevligt. Men nar vi kom hem fran syster hittar jag David José med lessna ogon och handen for sin panna. Det forsta jag tankte "Naa, nu har han blivit slagen!" men som turvar sa var det ingen som slagit honom utan det var en olyckshandelse. Han hade spelat fotboll pa gatan och ramlat och slagit i huvudet rejallt. Och jag skojar inte nar jag sager att han har ett horn i pannan!
Med tanke pa att jag sova daligt inatt sa har dagen varit valdigt seg gick upp nastan som en zombie, in i duschen, pysslade om mitt hemska sar pa benet, som kommit till av okand anledning, sen somnade jag typ halvt pa soffan - tills Jeannette kom och bad mig farga sitt har. Fick en klump i halsen. HJALP det ar inte lite har hon har! Men det gick sakta men sakert. Har aldrig sett ett sadan tjockt har i mitt liv. Och det blev anu mera hjalp eftersom hon sjalv ar typ frisor och vet vad hon snckar om. Pinsamt om jag skulle gora fel elelr anu varre forstora hennes har. Men det gick bra, lite spil pa golv, och stolar, men men det blev bra. Syns kanske inte sa mycket da det var rott pa asksvart tjockt har.
I morgon aker vi svenskar till ett nytt ursprungsbefolkningsresevat i Quitirisí, som bara ligger en 30 min fran San José. Dar ska vi tillbringa 10 dagar - varav 5 dagar skall jag och Jenny vara sjalva dar, da Johannes ska pa sin systers brollop i Sverige. Det kommer att bli spannade att klara oss utan johannes. Men det ska nog ga bra. Hoppas bara att man far en egen sang!
Ska forska fa min sladd till kameran imon - sa jag kan lagga upp lite bilder sa du far se vad jag faktist ar med om har i Costa Rica,
Puss
lördag 4 oktober 2008
Himmel och Helvete
Som tidigare namnt sa blev det inget Saripiquí for oss svenskar. Det var faktist skont. Jag behovde denna veckan till att bara vara - vilket man inte riktigt kan nar man ar ny pa ett nytt stalle, utan da passas man upp hela tiden. Plus att hittills sa har familjen varit en fristad for mig dar jag kunnat slappna av och samla krafter.
Igar ville jag sova ut - men min kropp har envisat sig om att alltid vakna till klockan 8 varje morgon, om jag inte blir vackt av sma ungarna innan. Men som tur var hade de sovmorgon och borjade forst klockan 12. Vissa har ju bra, en annan mins att nar man sjalv var 11-13 ar sa borjade man minsan 8 varje morgon. Men va gor man inte nar skolan ar overfull sa man far dela upp dagarna pa mitten.
Nar val ugarna gatt ivag till skolan tog jag med mig Jaennette in till San José for att hitta en ny mp3. Leta igenom helahelhela San José innan jag antligen fick min JATTE ROSA MP4! For den ar verkligen rosa. Inte nog med att sjalva apparateen ar rosa, horlurarna, sladden till datorn, skyddsfodralet, och "halsbandet" ar rosa! haha, lite kul ar det faktist. Det blev en liten dyr historia, eller fom mig iaf. 55 000 colones fast fick en present som betod av hogtalare som man kunde koppla till med UV-ljus. Sa nu blir det fest nar jag kommer hem till Sverige! Haller pa fpr fullt hemma i Alajulita att lagga over musik.
Dagen borjade valdigt bra, men under fruksten gick allt fel och jag ville darifran fort som tusan. Mitt "hem" ar inte langre an fristad. Usch, har graten i halsen bara jag tanker pa vad som hander nar inte jag ar dar eller Pedro. Usch. Men som tur var sa var det en reunion i kyrkan runt hornet - sa jag tog tillfallet i akt att fly hemifran!
Pa samlingen var vi 7 kvinnor fran Alajulita och La Carpio plus prasten Renate som haller i samlingen som jag inte vet vart hon bor. Det var jatte bra tema "VANSKAP" lisom fora gangen da det var "TILLIT". Jag gillar verkligen dessa samlingarna. Renate ar jatte bra och jag har fatt bra tips till ovningar och samtal som jag kan anvanda nar jag kommer hem. Hur synd som helst att jag missar nasta mote. Ar pa Manú da!
Nar samlingen var over blev det bara en snabbis hem och lamna lite grejer, slangde ivag en vit logn for ungarna att jag skulle traffa Jenny och Johannes inne i San José ( kunde garna inte saga som det var, att jag mar daligt av att vara dar just for tillfallet och att jag behovde komma bort ett par timmar!) Darefter sprang jag till bussen. Huu - maste ga upp for varsta uppforsbacken varje gang for att komma till bussen. men det ar det vart, lite motion ar alltid valkommet! haa BTW sa tyckte Pedro, pappan i familjen att jag hade blivit smalare sedan jag sist sag honom. Haa, det var inte illa :)
Men har hittat en lagom lang och saker runda for mig att spinga/ga i Alajulita - vilket jag ska borja med nu, i eftermiddag om jag hinner hem innan det blir morkt, annars sa i morgon. japp stine ska fortsatta att bli smal, fasen annars kommer jag svalla som en gris!
Usch, fasen va trakigt att det var varre an jag trodde. Det ar svart att komma fran sverige dar barnaga ar forbjuden till ett land dar det ar fullt tillatet. For mig ar det sjukt jobbigt att se utan att kunna gripa in i situationen. Vad har jag lixom for ratt att tala om for henne hur hon ska uppfostra sina forsterbarn?! Ingen. Darfor flyr jag - men just nu mar jag inge bra alls. Och tyvar tar barnen illa upp nar dom ser att jag ar pavag ut nagonstanns. Deras ogon blir lessna, speciellt lillkillens. Usch det ar verkligen svart. Helst av allt hade jag velat ta med mig dom in nu - men va ska vi gora, jag kan inte garna satta dom pa en stol medans jag sitter har och skriver. Naa verkligen ingen rolig situation jag har hamnat i. Roligt nog var detta ett av de dileman som vi tog upp innan vi akte ut. Trode aldrig att jag skulle hamna i den sjalv!
Puss
Igar ville jag sova ut - men min kropp har envisat sig om att alltid vakna till klockan 8 varje morgon, om jag inte blir vackt av sma ungarna innan. Men som tur var hade de sovmorgon och borjade forst klockan 12. Vissa har ju bra, en annan mins att nar man sjalv var 11-13 ar sa borjade man minsan 8 varje morgon. Men va gor man inte nar skolan ar overfull sa man far dela upp dagarna pa mitten.
Nar val ugarna gatt ivag till skolan tog jag med mig Jaennette in till San José for att hitta en ny mp3. Leta igenom helahelhela San José innan jag antligen fick min JATTE ROSA MP4! For den ar verkligen rosa. Inte nog med att sjalva apparateen ar rosa, horlurarna, sladden till datorn, skyddsfodralet, och "halsbandet" ar rosa! haha, lite kul ar det faktist. Det blev en liten dyr historia, eller fom mig iaf. 55 000 colones fast fick en present som betod av hogtalare som man kunde koppla till med UV-ljus. Sa nu blir det fest nar jag kommer hem till Sverige! Haller pa fpr fullt hemma i Alajulita att lagga over musik.
Dagen borjade valdigt bra, men under fruksten gick allt fel och jag ville darifran fort som tusan. Mitt "hem" ar inte langre an fristad. Usch, har graten i halsen bara jag tanker pa vad som hander nar inte jag ar dar eller Pedro. Usch. Men som tur var sa var det en reunion i kyrkan runt hornet - sa jag tog tillfallet i akt att fly hemifran!
Pa samlingen var vi 7 kvinnor fran Alajulita och La Carpio plus prasten Renate som haller i samlingen som jag inte vet vart hon bor. Det var jatte bra tema "VANSKAP" lisom fora gangen da det var "TILLIT". Jag gillar verkligen dessa samlingarna. Renate ar jatte bra och jag har fatt bra tips till ovningar och samtal som jag kan anvanda nar jag kommer hem. Hur synd som helst att jag missar nasta mote. Ar pa Manú da!
Nar samlingen var over blev det bara en snabbis hem och lamna lite grejer, slangde ivag en vit logn for ungarna att jag skulle traffa Jenny och Johannes inne i San José ( kunde garna inte saga som det var, att jag mar daligt av att vara dar just for tillfallet och att jag behovde komma bort ett par timmar!) Darefter sprang jag till bussen. Huu - maste ga upp for varsta uppforsbacken varje gang for att komma till bussen. men det ar det vart, lite motion ar alltid valkommet! haa BTW sa tyckte Pedro, pappan i familjen att jag hade blivit smalare sedan jag sist sag honom. Haa, det var inte illa :)
Men har hittat en lagom lang och saker runda for mig att spinga/ga i Alajulita - vilket jag ska borja med nu, i eftermiddag om jag hinner hem innan det blir morkt, annars sa i morgon. japp stine ska fortsatta att bli smal, fasen annars kommer jag svalla som en gris!
Usch, fasen va trakigt att det var varre an jag trodde. Det ar svart att komma fran sverige dar barnaga ar forbjuden till ett land dar det ar fullt tillatet. For mig ar det sjukt jobbigt att se utan att kunna gripa in i situationen. Vad har jag lixom for ratt att tala om for henne hur hon ska uppfostra sina forsterbarn?! Ingen. Darfor flyr jag - men just nu mar jag inge bra alls. Och tyvar tar barnen illa upp nar dom ser att jag ar pavag ut nagonstanns. Deras ogon blir lessna, speciellt lillkillens. Usch det ar verkligen svart. Helst av allt hade jag velat ta med mig dom in nu - men va ska vi gora, jag kan inte garna satta dom pa en stol medans jag sitter har och skriver. Naa verkligen ingen rolig situation jag har hamnat i. Roligt nog var detta ett av de dileman som vi tog upp innan vi akte ut. Trode aldrig att jag skulle hamna i den sjalv!
Puss
fredag 3 oktober 2008
En dag pa Universiteten
Idag har dagen tillbringats med Erick, Rodolfo (som kan flytande svenska,spanska&ryska) och oss tre svenskar pa tva universitet har i San José. Forsta anhalt blev Latin Amerikas Teologiska institut. Sjukt vacker belaget och med en valdigt intressant historia.
Hela anlaggningen ar byggd for kvinnor och hade betalats av donationer fran kvinnor. Rektorn Elsa hade dgrait igang ett internationellt projekt - att om en miljon kvinnor varlden over betalade en dollar sa skulle man fa ihop tillrackligt mycket pengar. Haftigt. detta universitet grundades for kvinnor och den feministiskateologin tillsammans med befrielseteologin ar valdigt starka har. Man grundade universitet for att man ville ge kvinnorna tillbaka sin forlorade "status" i machosamhallet som rader i Latin och Syd Amerika. Som sagt valdigt intressant var det.
Efter fikat och pratstunden akte jag johannes med erick vidare till nasta universitet medans jenny som hade feber akte hem med rodolfo som skulle ivag pa annat. Fick en rundtur och pratade bland annat med erick varfor han valde att lasa till prast nar han redan var psykolog. Mycket intressant. Partade aven om ILCOs arbete.
Nu har jag och Johannes shoppat lite. Det blev skor och vaska. Och igar blev det hangmatta och smyken. Kommer att komma hem full med julklappar och med en tom `planbok. Men va fasen hur ofta ar man i Costa Rica!?
Idag har varit en mycket givande dag for min del. Trivs som tusan och har svart att inse att vi faktist ska aka hem om mindre an tva manader. Sorgligt att tiden ska ga sa fort bara for att man har roligt!
Ikvall ska jag pa malarkusr i Alajulita i kyrkan. Ska bli mycket trevligt. Hoppas bara att man kan imponera pa prasten som aven ar lararen. Kanske tom finns nagon tyskvolontar som man kan snacka lite engelskspanska med:)
Det ar det storsta problemet har. Man blandar ihop alla sprak - svenska,engelska och spanska blir en sarligrora. Och en annan nackdel ar att jag typ tappat all ryska.
Btw sa stiucker jag till Sthlm, eller det lutar at det.
puss
Hela anlaggningen ar byggd for kvinnor och hade betalats av donationer fran kvinnor. Rektorn Elsa hade dgrait igang ett internationellt projekt - att om en miljon kvinnor varlden over betalade en dollar sa skulle man fa ihop tillrackligt mycket pengar. Haftigt. detta universitet grundades for kvinnor och den feministiskateologin tillsammans med befrielseteologin ar valdigt starka har. Man grundade universitet for att man ville ge kvinnorna tillbaka sin forlorade "status" i machosamhallet som rader i Latin och Syd Amerika. Som sagt valdigt intressant var det.
Efter fikat och pratstunden akte jag johannes med erick vidare till nasta universitet medans jenny som hade feber akte hem med rodolfo som skulle ivag pa annat. Fick en rundtur och pratade bland annat med erick varfor han valde att lasa till prast nar han redan var psykolog. Mycket intressant. Partade aven om ILCOs arbete.
Nu har jag och Johannes shoppat lite. Det blev skor och vaska. Och igar blev det hangmatta och smyken. Kommer att komma hem full med julklappar och med en tom `planbok. Men va fasen hur ofta ar man i Costa Rica!?
Idag har varit en mycket givande dag for min del. Trivs som tusan och har svart att inse att vi faktist ska aka hem om mindre an tva manader. Sorgligt att tiden ska ga sa fort bara for att man har roligt!
Ikvall ska jag pa malarkusr i Alajulita i kyrkan. Ska bli mycket trevligt. Hoppas bara att man kan imponera pa prasten som aven ar lararen. Kanske tom finns nagon tyskvolontar som man kan snacka lite engelskspanska med:)
Det ar det storsta problemet har. Man blandar ihop alla sprak - svenska,engelska och spanska blir en sarligrora. Och en annan nackdel ar att jag typ tappat all ryska.
Btw sa stiucker jag till Sthlm, eller det lutar at det.
puss
onsdag 1 oktober 2008
Hem ljuva hem
Da var man hemma igen i San José och i huset och familjen i Alajulita. Som vanligt blev jag mottagen med oppna armar och fick massa kramar av min familj som tydligen har saknat mig mycket. Forutom att José David fatt langre har, Abbi har flattat sitt och hunden har blivit otroligt tjock och gar nu under namnet gordita (tjockis) sa ar allt som det var nar jag lamnade det for tva veckor sedan.
Det var hur skont som helst att fa komma hem till sitt egna rum och sin egna sang. Tog det valdigt lugnt igar, baddade min sang, malade lite med grannpojken Andrey som var over. Sen Nar jag kande mig allt for rott gick jag och la mig och laste en stund. Kande att yes i natt ska jag fa sova lange och djupt. Men icke. I min familj sitter man namnligen uppe till smatimmarna och kollar pa tv. plus att det var svin kallt - och da sov jag anda in tjocktroja, langkalsonger och strumpor - plus att det droppade nagot sa irriterande fran duschen som jag sover vagg i vagg i. Detta tillsammans med alla mina myggbett kliade sa in i, gjorde det princip omojligt for mig att falla till ro och somna. Men vist lite har man val sovit.
Nagot av en hojdpunkt ar nar man tvattar klader - hur gott som hlst att fa komma i rena klader :) Men i morse kom jag pa en sak : JAG VET INTE HUR JAG TAR MIG FRAN SAN JOSÉ TILL LA OFICINA! har inte lart mig bussarna an! och inte har jag nummret till jenny och johannes familjer sa jag kunde be dom mota upp mig i San José! Aah va typiskt Stine! Men jag fick ta en taxi. Laxa blir att lara sig bussarna annars blir det har en dyr historia. Aven om taxin inte kostar mer an 30 kroner.
Idag ska vi vara pa La Oficina och traffa Erik for forsta gangen sedan vi landade i San José en 27/8. Ska ga igenom schemat en gang till och evetuellt lagga till och andra pa saker. Darefter blir det av in till storstan for att shoppa lite.
Helst av allt hade jag garna varit kvar i San José och hos familjen en vecka till eller sa. Kanns som om man behover koppla av och komma ner i varv mellan vara resor i landet. Raknade pa dagarna som vi har kvar i familjen och det ar bara 14 dagar som ar utspridda from idag tills den 17 november. Hjalp! Inte mycket kvar nu! Vill stanna kvar!
Puss
Det var hur skont som helst att fa komma hem till sitt egna rum och sin egna sang. Tog det valdigt lugnt igar, baddade min sang, malade lite med grannpojken Andrey som var over. Sen Nar jag kande mig allt for rott gick jag och la mig och laste en stund. Kande att yes i natt ska jag fa sova lange och djupt. Men icke. I min familj sitter man namnligen uppe till smatimmarna och kollar pa tv. plus att det var svin kallt - och da sov jag anda in tjocktroja, langkalsonger och strumpor - plus att det droppade nagot sa irriterande fran duschen som jag sover vagg i vagg i. Detta tillsammans med alla mina myggbett kliade sa in i, gjorde det princip omojligt for mig att falla till ro och somna. Men vist lite har man val sovit.
Nagot av en hojdpunkt ar nar man tvattar klader - hur gott som hlst att fa komma i rena klader :) Men i morse kom jag pa en sak : JAG VET INTE HUR JAG TAR MIG FRAN SAN JOSÉ TILL LA OFICINA! har inte lart mig bussarna an! och inte har jag nummret till jenny och johannes familjer sa jag kunde be dom mota upp mig i San José! Aah va typiskt Stine! Men jag fick ta en taxi. Laxa blir att lara sig bussarna annars blir det har en dyr historia. Aven om taxin inte kostar mer an 30 kroner.
Idag ska vi vara pa La Oficina och traffa Erik for forsta gangen sedan vi landade i San José en 27/8. Ska ga igenom schemat en gang till och evetuellt lagga till och andra pa saker. Darefter blir det av in till storstan for att shoppa lite.
Helst av allt hade jag garna varit kvar i San José och hos familjen en vecka till eller sa. Kanns som om man behover koppla av och komma ner i varv mellan vara resor i landet. Raknade pa dagarna som vi har kvar i familjen och det ar bara 14 dagar som ar utspridda from idag tills den 17 november. Hjalp! Inte mycket kvar nu! Vill stanna kvar!
Puss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
