Härnösand

Vilken helg det har varit. Nu när man sitter här i Toni och Johannes rum här på SIDA gården och tänker tillbaka på den helgen som gått.

Fredags sa man hejdå till familjen oxh satte sig på swebusexpres mot Jönköping, för första gångwn på väldigt länge. Det känndes hur konstigt som helst att åka tillbaka dit. Mycket som hänt och förändrats sedan sist. Ylvas 20 års dag firades iaf hemma hos Koffe. Det var trevligt. fick träffa lire nytt och konstigt folk, men också några gamla bekanta. GRATTIS YLVA!

Lördagen blev betydligt lugnare, degade framför tv:n till fyra innan vi körde hem till Ylvas mamma och sa hej för att sedan fortsätta till Axamo för att bada. Lördagen var bland det tyngsta jag varit med om. Fick äntligen tummen ur och bet i det sura äpplet, som fktist inte var så surt som jag trodde. Fick en del saker lättade från hjärtat och det känns sjkönt att veta vad vi har varandra. Du betyder mycket för mig nu, och kommer alltid att göra. Tack.
Men det var inte bara en sak som fick mig att må dåligt. Fick reda på vad många stod i vår vänskap. Det var fruktansvärt tungt, och det var länge sedan som jag kände mig så liten och ensam. (ett litet råd, håll i era vänner!)
Men hade en guldklimp i lördags. Du ska veta att jag finns där för dig gumman. Tack för att du bryr dig så! Var rädd om dig,
Har nog aldrig pratat och behövt min mor så mycket som jag gjorde i lördags.

Söndag, idag, lämnade Jönköping vid tio. känndes vmodigt och nästan jobbigt. visste att det skulle bli bland de sista gångerna som jag besöker staden igen, iaf på väldigt väldigt länge. 9 timmars tågresa har tait mig till Härnösand och SIDA gården. Sitter här i rum 6 i Lönnegården, utanför åskar och regnar det. Jag längtar hem, redan, har inte hunnit anpassa mig och känner mig skeptisk mot det mesta. Imorgon klockan halv nio börjar det på allvar. Kan nog komma att bli bra, men just nu känns det som om dessa fyra veckor kommer att bli de längsta i mitt liv.

god natt