Hemma fast ändå borta

Sista ute kvällen i Costa Rica blev en riktigt lyckad kväll. Alla var där, det var riktigt hög musik och det dracks både öl och shot. Mm Lakrisshot. Det smakade nästan t.o.m Sverige. Jag och El Grande hade något där i baren - jag motbevisade hans fördommar om att tjejer ALDRIG bjuder. Huu summan av det hela blev en dyr historia. Men hjälp vad kul vi hade. Avslöjade det stora och väldigt interna skämtet for El Guapo. Huu vad mycket jag skrattade den kvällen för nu över en vecka sedan. Nästan så att man kan säga att det blev den roligaste.
Avskedet på söndagen var inte så rolig. För det första var jag inte den piggaste. Hade först gått och lagt oss vid tre tiden på natten och jag for från La Carpio vid halv åtta. Köpte frukost till familjen. Det var en riktigt lång dag som var full av familj och släkt som kom och gick i huset. Det blev chockobanano för 9 personer istället för 5. Vid åtta tiden på kvällen var det dags för mig att ta det riktiga farvälet. Huu vad jag försökte vara stark. Min älskade lillebror José David bara grät och grät, han var helt otröstlig. Visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Lillasyster Abi tog det lättare men tårarna rann. Usch det var inge kul att se sina annars så glada småsyskon så lessna och upprivna. Låvande Abi att komma på hennes 15 år fest om två år.. Satte oss i bilen och for till La Oficina. Där blev det ett minst lika känsloladdat farväl till mamma Jeannette - huu det var jobbigt att se hennes ögon fyllas med tårar. Min far Pedro, var en riktig man och grät inte, men usch, rekomenderar inte farväl. Saknar det redan. KOmmer ALDRIG glömma Costa Rica, ILCO och min familj. Är evigt tacksam.

Nu är jag hemma iaf. Eller nästan fick tillbringa två dagar hemma hos min familj i Kalmar.Hade lite problem att ta mig till Kalmar hade nämligen 22 kg övervikt som jag vägrade betala men gav mig till slut. Åå va underbart det var att få krama om min mor! (BTW så flög jag i samma flyg som Patrik Ingelsten!) Otroligt skönt att få komma hem. Fick ett sådant varmt välkommnande av min hund - min älskade Harry vad stor han hade blivit! Men det kändes konstigt när man såg sitt stora hus med värme i golvet och jag insåg hur otroligt lyckligt låttad jag är som får ha allt detta. Jag har ju allt som jag behöver och så att det räcker och blir över åt ett halvt costa Rica. Verkligen jobbigt att landa i den överklass som jag lever i. Har fortfarande inte landat ordentligt. Säger fortfarande "dom" när jag pratar om svenskar. Men det var riktigt skönt att komma hem. Åt smörgåstårta och drack rosévin! Mm va gott. För att inte tala om hur underbart det var att duscha varmt! WOW vilken lyx! Trotts min underbara säng hade jag svårt att somna. Hann ringa till Jeannette. Huu va konstoigt det var att prata med henne över telefon. Saknar henne faktist. Sov länge, och hade kunnat sova hela dagen om jag haft samvete för det.
Min första dag i Sverige såg ut följande:
gick upp 12:30, satte mig i badet, klädde upp mig (kände mig riktigt feminin) gick ner och åt yoghurt och musli och läste barran - nyheter, uppdaterad om varlden, det var gott. Gick en lång och härlig promenad med min hund i det kalla men friska vädret. Handlade med min mor. Gick ut och åt med emma pa italia. Huu va dyrt, men det var otroligt trevligt och värdefullt för mig! Blev en liten utgång också, men jetlagen hann ikapp mig så kom hem tidigt. Torsdagen såg nästan likadan ut - men att jag var pa TONÅR istället för puben ;) Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med min församling. Har så sjukt motivation och tankar och idéer som jag vill göra där, men när jag sätter min fot där så försvinner all inspiration och jag frågar mig själv vart tog allt engagemang och kärlek vägen - varför gör dom inte som på ILCO. Tror att detta kommer att bli kämpigt för mig - har fortfarande huvudet och hjärtat kvar i ILCO, men befinner mig i en helt annan värld just nu, här finns inte samma engagemang och kärlek för Gud och männsikor som det gör på ILCO..Gud hjälp mig

Nu är jag på Sigtuna Folkhögskola, där jag har befunnit mig sedan i fredags tillsammans med 14 andra stipendiater som befunnit sig i Brasilien, Filipinerna och Tanzania. Otroligt kul att träffa alla igen och få höra deras upplevelser och kunna dela med sig av sina tankar,känslor och det man sjaälv varit med om. Det har varit otroligt värdefullt att få lägga av sig allting och sammtidigt få ny inspiration och idéer att verkligen göra något av det man varit med om. Ska hem och göra revolt i min konservativa församling!
Har skrattat så jag gråtit - ni är verkligen vänner för livet, bara så ni vet om det. Hoppas att våra galna planer blir av.

Toni, du fattas. Du finns i tanke och bön. Ta hand om dig (btw när jag kommer till JKPG är det du och jag som ska ut och dricka öl)

På fredag åker jag hem. Då är det slut.
Måste nog sova nu, är helt slut i huvudet.
puss